Dikter i september
Ondskans spiral
Röda, sårade ögon söker hämnd
jag förlåter dig
Utstrålar ett hat mot mitt väsen
du är förlåten
Vill mig illa
du är förlåten
Tanke skrider till handling, du sårar mig med ord
jag förlåter dig
Handlingen fortlöper och du sårar mig med händer
men du är förlåten
I frustration sårar du dem jag älskar
det är svårare nu, men du är förlåten
Stoppa ondskans domino
Jag förlåter dig...
Kan du nu
tänka dig att
förlåta dig själv
_____________________________________________________________
Sergels Torg
Här finns mellanmjölkarna utspritt i högar överallt, här finns bottenskrapet i hörnen, här finns ungdomen på trappan, eliten på väg över och religionen mitt emellan.
Där står barnvagnsmaffian, lugna gatan, kristna, utslagna, hemlösa, den individuella ungdomen, muslimerna, aktivisterna, överallt. På väg hela tiden.
Här finns Sveriges alla klasser och åldrar representerat.
Här finns Sveriges alla länder på ett rutat tuggummitorg.
Här står vi alltså enade?
Nej... separerade, helt fruktansvärt segregerade.
Här finns ingen utom alla och vi skapade linjer där förut gränslösheten existerat
___________________________________________________________________
Frihet
Rymden.
Rädslan över gränslösheten...
___________________________________________________________________
Alkis light
Ett
glas
vin
om
dagen
ur
kristall.
En
röd
drink
med
twist
on
the
rocks.
VardagsMyset.
Förvandligen.
Alkis light.
Blir
så
lätt...
Tetrapackvin
ur
plastglas
från
ikea.
______________________________________________________________
Kärleken med neonlila jacka
Finns du?
som visade mig grönskimrande norrsken under forna höstnätter...
Puppylove av högsta grad men ändå på riktigt á la det finns bara du och jag och vi läkte varandras hjärtan.
Minns du?
snöflingorna som fastnade i dina ögonfransar när vi körde Moviekyss under gatulyktan och ögonblicket när vi visste att evigheten var våran
Nu vet vi andra saker
Ung kärlek är intensiv och än flyktig då unga ögon vandrar och tankarna likaså.
Finns du?
I neonlila jacka på ett rutigt sergels torg när rök från ett brinnande Ryssland vällde in över Sverige som hånglade mig med mest saliv och tänder...
Minns du?
Att du var lite sönder och jag var lite sönder men att du blev mitt klister och jag är hel nu.
Finns du?
Som ville rädda hela världen och började med mig...
______________________________________________________________________
Sekunder i tiden
Vakna!
En ny dag.
Det spirar i jorden.
Solnedgångar och soluppgångar följer och avlöser varandra.
Tusentals ögonblick att skapa.
Låt varje stjärna på himlen vara dina sekunder i tiden.
_________________________________________________________________
Vilsen min kära
Det står så klart för mig att du är vilsen min kära
Att du nästan drunkar i havet av rädsla och hat.
Du söker inte räddningen och du stöter bort livbojen jag kastar gång på gång.
du släpper min hand och driver bort med vågorna
så rädd för att dras med i din rädsla när jag äntligen hittat ljuset.
Vill ta dig i mina armar och dra upp dig på stranden, föra dig till andra sidan.
Sanningen är att om hjälpen intet är önskad så kan den inte hjälpa.
Varför...
Varför väljer du att simma ensam bland miljonerna när jag finns precis bredvid dig, varför väljer du mörkret när solen strålar hopp i ditt anlete.
Din rädsla för framtiden blir det starka hatet och jag känner inte likadant.
Vakna..
Vakna och se möjlighetens timma
Jag lyser för dig som inte ser solen om dagen.
______________________________________________________________________
Brand
Jag, en slingrande power femme fatale...
Var ingenting!
Mot din kraft som eldig Don juan och jag föll som Humpty Dumpty ner från muren i tusen bitar, föll ner i eldhavet och brann.
Två eldar tillsammans som startar skogsbränder och jag lät mig själv brinna i ett erotiskt missbruk, ljuva, försvagande värme där en enda gnista tänder kaminen även efter den brunnit ut, igen! och igen! och igen!
En insikt i efterhand att jag aldrig föll, utan hoppade villigt ner på glödande kol som satte alltet i sprakande fyrverkerier och gnistrande stjärnor framför ögonen bländade mig för att se solens svarta fläckar...
Ett klaustrofobiskt missbruk när jag insåg att jag inte såg till andra sidan elden.
Nu en farlig ljuslåga i stearin som tyglas i det vackraste rummet av mitt hjärta för en enda stråle av solen kan släppa elden fri.
_______________________________________________________________________
Avund
En saknad i kroppen, en grön strimma av avundsjuka när jag ser dig lyckas.
En rädsla för att inse mitt eget bortglömda potiential som skriker inne i kärnan.
"Varför?!"
"Varför gör du ingenting själv?!"
Förlåt ande, förlåt för allt, jag lovar att använda dig.
Min inre musa som inspirerar medan min sabotör konspirerar
Stridande krafter sliter i mitt sinne.
Allt är jag och det är dags att vakna nu.
Röda, sårade ögon söker hämnd
jag förlåter dig
Utstrålar ett hat mot mitt väsen
du är förlåten
Vill mig illa
du är förlåten
Tanke skrider till handling, du sårar mig med ord
jag förlåter dig
Handlingen fortlöper och du sårar mig med händer
men du är förlåten
I frustration sårar du dem jag älskar
det är svårare nu, men du är förlåten
Stoppa ondskans domino
Jag förlåter dig...
Kan du nu
tänka dig att
förlåta dig själv
_____________________________________________________________
Sergels Torg
Här finns mellanmjölkarna utspritt i högar överallt, här finns bottenskrapet i hörnen, här finns ungdomen på trappan, eliten på väg över och religionen mitt emellan.
Där står barnvagnsmaffian, lugna gatan, kristna, utslagna, hemlösa, den individuella ungdomen, muslimerna, aktivisterna, överallt. På väg hela tiden.
Här finns Sveriges alla klasser och åldrar representerat.
Här finns Sveriges alla länder på ett rutat tuggummitorg.
Här står vi alltså enade?
Nej... separerade, helt fruktansvärt segregerade.
Här finns ingen utom alla och vi skapade linjer där förut gränslösheten existerat
___________________________________________________________________
Frihet
Rymden.
Rädslan över gränslösheten...
___________________________________________________________________
Alkis light
Ett
glas
vin
om
dagen
ur
kristall.
En
röd
drink
med
twist
on
the
rocks.
VardagsMyset.
Förvandligen.
Alkis light.
Blir
så
lätt...
Tetrapackvin
ur
plastglas
från
ikea.
______________________________________________________________
Kärleken med neonlila jacka
Finns du?
som visade mig grönskimrande norrsken under forna höstnätter...
Puppylove av högsta grad men ändå på riktigt á la det finns bara du och jag och vi läkte varandras hjärtan.
Minns du?
snöflingorna som fastnade i dina ögonfransar när vi körde Moviekyss under gatulyktan och ögonblicket när vi visste att evigheten var våran
Nu vet vi andra saker
Ung kärlek är intensiv och än flyktig då unga ögon vandrar och tankarna likaså.
Finns du?
I neonlila jacka på ett rutigt sergels torg när rök från ett brinnande Ryssland vällde in över Sverige som hånglade mig med mest saliv och tänder...
Minns du?
Att du var lite sönder och jag var lite sönder men att du blev mitt klister och jag är hel nu.
Finns du?
Som ville rädda hela världen och började med mig...
______________________________________________________________________
Sekunder i tiden
Vakna!
En ny dag.
Det spirar i jorden.
Solnedgångar och soluppgångar följer och avlöser varandra.
Tusentals ögonblick att skapa.
Låt varje stjärna på himlen vara dina sekunder i tiden.
_________________________________________________________________
Vilsen min kära
Det står så klart för mig att du är vilsen min kära
Att du nästan drunkar i havet av rädsla och hat.
Du söker inte räddningen och du stöter bort livbojen jag kastar gång på gång.
du släpper min hand och driver bort med vågorna
så rädd för att dras med i din rädsla när jag äntligen hittat ljuset.
Vill ta dig i mina armar och dra upp dig på stranden, föra dig till andra sidan.
Sanningen är att om hjälpen intet är önskad så kan den inte hjälpa.
Varför...
Varför väljer du att simma ensam bland miljonerna när jag finns precis bredvid dig, varför väljer du mörkret när solen strålar hopp i ditt anlete.
Din rädsla för framtiden blir det starka hatet och jag känner inte likadant.
Vakna..
Vakna och se möjlighetens timma
Jag lyser för dig som inte ser solen om dagen.
______________________________________________________________________
Brand
Jag, en slingrande power femme fatale...
Var ingenting!
Mot din kraft som eldig Don juan och jag föll som Humpty Dumpty ner från muren i tusen bitar, föll ner i eldhavet och brann.
Två eldar tillsammans som startar skogsbränder och jag lät mig själv brinna i ett erotiskt missbruk, ljuva, försvagande värme där en enda gnista tänder kaminen även efter den brunnit ut, igen! och igen! och igen!
En insikt i efterhand att jag aldrig föll, utan hoppade villigt ner på glödande kol som satte alltet i sprakande fyrverkerier och gnistrande stjärnor framför ögonen bländade mig för att se solens svarta fläckar...
Ett klaustrofobiskt missbruk när jag insåg att jag inte såg till andra sidan elden.
Nu en farlig ljuslåga i stearin som tyglas i det vackraste rummet av mitt hjärta för en enda stråle av solen kan släppa elden fri.
_______________________________________________________________________
Avund
En saknad i kroppen, en grön strimma av avundsjuka när jag ser dig lyckas.
En rädsla för att inse mitt eget bortglömda potiential som skriker inne i kärnan.
"Varför?!"
"Varför gör du ingenting själv?!"
Förlåt ande, förlåt för allt, jag lovar att använda dig.
Min inre musa som inspirerar medan min sabotör konspirerar
Stridande krafter sliter i mitt sinne.
Allt är jag och det är dags att vakna nu.
Släpp
Fjäderlätta och aggressiva
Helande och frätande
Slår höga vågor mot vittrande väggar
Håller tag med bara fötter
kniper med tårna, kniper med valven runt marksediment.
På sönderfallande klippkant.
Som rasar!
Ett sandkorn i taget...
Ingen tid att hålla taget här vid början av världen.
Så fötter,
släpper taget och faller.
Faller
faller i tillit
Störtar
Rasar ner i havet.
Träffar
Ner i omsvärmande
kaotiska
harmoniska.
Drunknande i tillit.
Fann syre under ytan.
Andas
Jag gick och höll andan.
Väntade på någon, något, någonting.
Skulle hända, hantera, hela.
På att andas.
Tiden bara flöt.
Förädiska hora!
Gick utan att andas.
Tiden bara flöt.
Gick död.
Och plötsligt var jag död.
Skulle hända, hantera, hela.
På att andas.
Tiden bara flöt.
Förädiska hora!
Gick utan att andas.
Tiden bara flöt.
Gick död.
Och plötsligt var jag död.
Komik, en dikt om mig och alla andra.
Det är komik hur dåligt du mår utan några problem.
Den panik du får när vinden står stilla och timmen inte är sen.
Orkar inte tänka på de som har de värre än dig.
Du bara frågar dig varför ingen ser,
Frågar varför ingen kommer och löser dina icke existerande problem.
Ingen förstår dig, ingen vill nå dig och du gråter bort det som inte finns,
alla är egoister och du tänker på förstärkta minnen du och ingen annan minns.
Det är komik och ironi att du inte förstår,
att det är du som måste se till att lösa ditt onda.
Det är komik att problem som inte finns,
inuti dig sakta frodas.
Den panik du får när vinden står stilla och timmen inte är sen.
Orkar inte tänka på de som har de värre än dig.
Du bara frågar dig varför ingen ser,
Frågar varför ingen kommer och löser dina icke existerande problem.
Ingen förstår dig, ingen vill nå dig och du gråter bort det som inte finns,
alla är egoister och du tänker på förstärkta minnen du och ingen annan minns.
Det är komik och ironi att du inte förstår,
att det är du som måste se till att lösa ditt onda.
Det är komik att problem som inte finns,
inuti dig sakta frodas.
Glasyta och andra dikter.
Glasyta
Föräldrar lämnar alla spår, alla gör sina barn illa.
Barndomen med sin glasyta är svår att hantera och hanteras med många händer.
Ömma, varma händer.
Kalla, sargade händer.
Där vissa bara lämnar avtryck krossar andra glaset i tusentals bitar.
En människa som inte älskar sig själv kan inte älska sitt barn.
Vill älska, vill väl.
Barnet växte upp och hatade tillbaka.
Sen stod hon där en dag med en egen glasyta i sina händer.
Och den krossade hon i tusentals bitar.
Utan gränser
Kärleken i alla former nu
Vilken sort föredrar just du?
Den som sakta gror fram, till den starkaste union.
Den som exploderar fram i en kemisk reaktion.
Den som gömde sig bakom molnets kant.
Den som hoppade från bergets högsta brant.
Kärlek som finns och alltid funnits.
Kärlek som fanns men brunnit.
Kärlek där lågan brunnit ut.
Kärlek i mängder som aldrig kan ta slut.
Omtanke från en varelse utan krav.
Krav från människan i hatets djupa hav.
Den starkaste stjärnan ut i natten.
Bland sagorna den ultimata skatten.
Jag tar kärlek i alla former.
Kärlek utan standard, kval och normer.
Där stannar tiden, funnits den aldrig har.
Där finns bara kärlek, det är allt som ska bli kvar.
Karga land
Vandrar i karga land.
Miljontals människor vandrar i karga ödeland.
Vandrar i tron om att du kan vända om imorgon, idag.
Vandrar i tron om att följa ord och lag.
Tyst och stilla, vill ingen illa, vandrar i karga land.
Utan sten, djur, växter eller sand.
Ett kargt land utan någonting.
Ett land fyllt med massor av ingenting.
Vi bygger ingentinget och tittar långt från oss själva utan att titta inne i.
Vi gör som människan bredvid utan att titta inuti.
Nu har vi byggt ingenting upp i himlavalvet, som tornet i tarot kommer vi också falla.
Att hitta vägen tillbaka till vägskälet bort från karga land så öde och kalla.
Bakom rött glas
Bakom rödfärgat glas gömmer jag en känsla.
Bakom trasigt rödfärgat glas finns känslor jag inte vill visa.
Bakom skärvor av rödfärgat glas så gömmer jag mig själv.
Bakom skärvor av rödfärgat glas så finns allt jag håller kärt,
bakom skärvor av rödfärgat glas finns allt som för mig är något värt.
Utanför skärvor av rödfärgat glas finns bilden som ni ser mig,
utanför skärvor av rödfärgat glas finns bilden som jag ser ut för dig.
Ständigt krig
Blir någonsin lätt med pengar?
Kan man någonsin bli lycklig när man måste tänka på pengar?
Varför i helvete måste pengar finnas...
Det kanske bara är i början?
Vänjer man sig?
Den stora penga tumören i magen kanske förminskas till ett litet magknip?
Magknipet kanske går att leva med?
Men ska det vara så?
Jag vill glömma. För en stund. Alkoholhaltiga drycker i blodet.
Men jag hade det ultimata dåliga exemplet på hur det kan gå om man dricker hemma i barndomen så nej.
Ibland önskar jag att jag inte visste vad som var dåligt. Vad som var bra.
Den vise vet att hon ingenting vet.
Jag förstår varför människor tyr sig till religioner med gudar som är ska vara ansvariga för allt.
För att slippa tänka själva. För att slippa allt ansvar.
Som en tillbaka gång till barndomen då man aldrig hade ansvar.
Jag vaknar varje morgon med oroligheter i magen. Orolig för pengar. Orolig för jobbet.
Tänker att jag vill sjukanmäla mig bara för att ta bort lite av ångesten. Skjuta upp det jobbiga tills nästa dag.
Jag går och lägger mig på tok för sent och kan då inte somna på två timmar.
Jag försöker tänka på bra platser utan tvång där jag mår bra. Men jag kommer inte på några. Jag tror inte jag har några. Inte på riktigt för riktigt lugn finns inuti.
Och inuti mig pågår ett ständigt krig mellan verklighet och fantasi och jag börjar tro att verklighet inte är något för mig.
8 till 5 jobb. vakna, jobba, sova, vakna, jobba, sova... hela tiden...
Men du måste. Så låter rösten som inte finns i huvudet utan i magen. Du måste.
Måste... Det fulaste ordet jag vet.
Men det är mitt ansvar allt sammans... Jag som satt mig själv i den här situationen.
Ingen annan än mig själv och skylla.
Ingen annan än jag som kan reda upp situationen.
Det som ger mig styrka är att inget varar för evigt. Inte det här heller.
Och ifall man har en dröm så är det ens eget ansvar att genomföra den.
Mot alla odds. I de mörkaste skogar finns de vackraste gläntor.
Kan man någonsin bli lycklig när man måste tänka på pengar?
Varför i helvete måste pengar finnas...
Det kanske bara är i början?
Vänjer man sig?
Den stora penga tumören i magen kanske förminskas till ett litet magknip?
Magknipet kanske går att leva med?
Men ska det vara så?
Jag vill glömma. För en stund. Alkoholhaltiga drycker i blodet.
Men jag hade det ultimata dåliga exemplet på hur det kan gå om man dricker hemma i barndomen så nej.
Ibland önskar jag att jag inte visste vad som var dåligt. Vad som var bra.
Den vise vet att hon ingenting vet.
Jag förstår varför människor tyr sig till religioner med gudar som är ska vara ansvariga för allt.
För att slippa tänka själva. För att slippa allt ansvar.
Som en tillbaka gång till barndomen då man aldrig hade ansvar.
Jag vaknar varje morgon med oroligheter i magen. Orolig för pengar. Orolig för jobbet.
Tänker att jag vill sjukanmäla mig bara för att ta bort lite av ångesten. Skjuta upp det jobbiga tills nästa dag.
Jag går och lägger mig på tok för sent och kan då inte somna på två timmar.
Jag försöker tänka på bra platser utan tvång där jag mår bra. Men jag kommer inte på några. Jag tror inte jag har några. Inte på riktigt för riktigt lugn finns inuti.
Och inuti mig pågår ett ständigt krig mellan verklighet och fantasi och jag börjar tro att verklighet inte är något för mig.
8 till 5 jobb. vakna, jobba, sova, vakna, jobba, sova... hela tiden...
Men du måste. Så låter rösten som inte finns i huvudet utan i magen. Du måste.
Måste... Det fulaste ordet jag vet.
Men det är mitt ansvar allt sammans... Jag som satt mig själv i den här situationen.
Ingen annan än mig själv och skylla.
Ingen annan än jag som kan reda upp situationen.
Det som ger mig styrka är att inget varar för evigt. Inte det här heller.
Och ifall man har en dröm så är det ens eget ansvar att genomföra den.
Mot alla odds. I de mörkaste skogar finns de vackraste gläntor.
Man måste bara snubbla ett par gånger för att ta sig dit.