endroppeihavet

   


Jag, en slingrande power femme fatale...

Var ingenting!
Mot din kraft som eldig Don juan och jag föll som Humpty Dumpty ner från muren i tusen bitar, föll ner i eldhavet och brann.

Två eldar tillsammans som startar skogsbränder och jag lät mig själv brinna i ett erotiskt missbruk, ljuva, försvagande värme där en enda gnista tänder kaminen även efter den brunnit ut, igen! och igen! och igen!

En insikt i efterhand att jag aldrig föll, utan hoppade villigt ner på glödande kol som satte alltet i sprakande fyrverkerier och gnistrande stjärnor framför ögonen bländade mig för att se solens svarta fläckar...

Ett klaustrofobiskt missbruk när jag insåg att jag inte såg till andra sidan elden.

Nu en farlig ljuslåga i stearin som tyglas i det vackraste rummet av mitt hjärta för en enda stråle av solen kan släppa elden fri.



Avund    


En saknad i kroppen, en grön strimma av avundsjuka när jag ser dig lyckas.

En rädsla för att inse mitt eget bortglömda potiential som skriker inne i kärnan.

"Varför?!"

"Varför gör du ingenting själv?!"

Förlåt ande, förlåt för allt, jag lovar att använda dig.

Min inre musa som inspirerar medan min sabotör konspirerar

Stridande krafter sliter i mitt sinne.

Allt är jag och det är dags att vakna nu.

   
Sörj inte sommaren min kära när löven faller tungt
Gråt ej tårarna när ålder kommer lugnt

Vreds inte löven som brinner i orangeröd kavalkad
Böj ej för sorgen när vattnet rasar som i en häftig kometestrad

Sörj inte barndom och somrar fulla med tid
Vreds inte hösten för förlusten av din frid



Gläds över regn som faller och befruktar vår moderjord
Sjung om skörden som vittnar på att gudar lyssnar till vårt ord

Dansa under frostnätter som talar om en värme i december
Att komma ihåg och tänka på de döda som du känner

En tid för att tänka, en tid för att fira
En tid för att in i den sista cykeln kliva

Sörj inte sommaren nu när de verkas som att himlen gråter
För i ett årshjul kommer alltid värmen åter.

   

Rädslan för avvisning planterar mina fötter
långt ner i marken och rotar tjocka snåriga rötter

Tänk om det är dåligt?
Det är kanske bäst att stå kvar?
Bäst att stanna där man fortfarande drömmar har...

Håller andan på samma punkt och lyckas aldrig ta tag i vinden som sveper över kroppen, som senare grep i skinnet men rötterna hade växt sig fast...

Rädslan paralyserar mina drömmar och min inre sabotör har växt upp och blivit stor.


Så rädd för att fastna även fast det redan hänt.
Ännu räddare för avvisning även fast det innebär att ingenting hänt.


Så rädd att själva anden gråter inom mig och undrar om detta är allt?

Rädsla blir hat när andra sveper med vinden, hatet blir verklighet och verkligheten blir mörk...

Jag står i rädslans mörka skrymsle och kan inte ta mig vidare.

Funderar...

På vilken del av min tunga som reagerar
på det mersmakande du så självklart reflekterar



Är det melonsorbet med kulor som smäller och poppar?

Eller hallon med öm nougat och smultrondroppar?



Kanske het choklad med smak av chili...

Möjligen len viol med lakrits prickar i?



Kanske tusen smaker följande i en exotisk öken karavan?

Hemmagjord mascarpone med ugnsbakad banan...




Hursomhelst... så vet jag med mig,
att jag vill äta mer av dig.

Hör du att vinden ilar renande intentioner ikväll...

Att månen och stjärnorna lyser som strålkastare på oss..

Och känner du?

Det är kärleken vi andas så att det värker i lungorna...



Nu när mänskligheten förenas.



I kraftfulla kemiska explosioner
svepande förtrollade unioner
förvånade lättade reaktioner.


Låt nu regnet skölja bort ert onda

Låt vinden blåsa kärleken fram

Låt elden bränna in friheten i era ansikten.

Låt jorden öppna sig och sluka det som inte längre kan leva i atmosfären nu när klimatet ändrats för evigt.


Lys nu upp för framför er väntar hoppet och friheten.

Ett liv, ett stycke kött.
Fördes till världen namnlös.
Försvann lika fort som det var här.
Nu ett minne vi helst vill glömma.
Vad gör mitt liv mer värt.
Föddes i rätt del av världen.
Kunde varit jag.
Aldrig en chans.
Händer hela tiden.

Du är värd något för att du föddes.
Gäller inte alla.
Miljontals liv som försvinner innan världen knappt vetat att dom är här.
Ingen vet vad de skulle kunna gjort.
Förändrat allt.
Om liven fick chans.

Klagar när jag borde vara så lycklig.
Ingen vet vad det innebär.
Det var inget vi fick lära oss.
Försöker efterlikna något vi tror är lycka.
Du är värd lycka... bara för att du finns.

Jag skulle ge er hela världen.
Men den är redan er.
Jag skulle ta alla stjärnor och låta dem lysa starkt över jorden.
Men de lyser redan.
Skapa kärlek för hela världen.
Men den finns redan.

Kanske sjunger nån för dig.
Kanske sjunger nån för mig.
Ett sprucket men hoppfullt halleluja.

Sjung för liven.
Som aldrig fick en chans.
begravda i ändlösa, namnlösa gravar.

Lyser stjärnorna på liven?
Finns kärleken för liven?
Är världen deras?

Är vi stjärnorna?
Är vi världen?
Är vi kärleken?

Se det här som en introduktion till en människa som inte betyder mer eller mindre än en droppe i havet.
Jag är en liten del av allting.
Och allting skulle inte vara allting och det fattades något. Alltså betyder det att jag är en viktig droppe i havet.
Jag kan vara den första droppen, den sista droppen eller så kom jag med någonstans i mitten. Kanske alla droppar kom till samtidigt. Havet var kanske alltid allting från tidernas begynnelse.
Fast enligt vetenskapsmän är tidens begynnelse något annat än havet. Men vad vet vetenskap om logik, magi, känslor och mystiska sanningar som bara är?

Kanske allting bara är.
Precis som havet.
Precis som jag.
Precis som du.

Nu när jag går här på jorden så tänker jag vara en viktig droppe i havet.
Nu när jag går här på jorden tänker jag låta dig veta vilken viktig droppe du är.
Hur vi små vattendroppar aldrig skulle kunna klara oss utan dig.
Utan dig är jag och allting ingenting.
Utan dig finns inte allting. Utan dig finns inte jag och hela alltet.

Se det här som en sanning.
Lika sant som världssjälen.
Lika verkligt som du och jag och alla andra som gör ingenting till allting.
När du slöt dig till de andra dropparna suckade världssjälen av lättnad.
Nu är alltet allt.

Jag slutar aldrig gå på jorden.
För inget kan försvinna.

Jag är blott en droppe i havet.
Och det här är min blogg.