endroppeihavet

Ondskans spiral


Röda, sårade ögon söker hämnd
jag förlåter dig


Utstrålar ett hat mot mitt väsen
du är förlåten


Vill mig illa
du är förlåten


Tanke skrider till handling, du sårar mig med ord
jag förlåter dig


Handlingen fortlöper och du sårar mig med händer
men du är förlåten


I frustration sårar du dem jag älskar
det är svårare nu, men du är förlåten



Stoppa ondskans domino


Jag förlåter dig...


Kan du nu
tänka dig att
förlåta dig själv

_____________________________________________________________


Sergels Torg


Här finns mellanmjölkarna utspritt i högar överallt, här finns bottenskrapet i hörnen, här finns ungdomen på trappan, eliten på väg över och religionen mitt emellan.

Där står barnvagnsmaffian, lugna gatan, kristna, utslagna, hemlösa, den individuella ungdomen, muslimerna, aktivisterna, överallt. På väg hela tiden.


Här finns Sveriges alla klasser och åldrar representerat.
Här finns Sveriges alla länder på ett rutat tuggummitorg.



Här står vi alltså enade?



Nej... separerade, helt fruktansvärt segregerade.



Här finns ingen utom alla och vi skapade linjer där förut gränslösheten existerat

___________________________________________________________________

Frihet

Rymden.

Rädslan över gränslösheten...

___________________________________________________________________

Alkis light


Ett
glas
vin
om
dagen
ur
kristall.



En
röd
drink
med
twist
on
the
rocks.



VardagsMyset.



Förvandligen.





Alkis light.



Blir
så
lätt...



Tetrapackvin
ur
plastglas
från
ikea.


______________________________________________________________

Kärleken med neonlila jacka


Finns du?

som visade mig grönskimrande norrsken under forna höstnätter...

Puppylove av högsta grad men ändå på riktigt á la det finns bara du och jag och vi läkte varandras hjärtan.

Minns du?

snöflingorna som fastnade i dina ögonfransar när vi körde Moviekyss under gatulyktan och ögonblicket när vi visste att evigheten var våran

Nu vet vi andra saker

Ung kärlek är intensiv och än flyktig då unga ögon vandrar och tankarna likaså.

Finns du?

I neonlila jacka på ett rutigt sergels torg när rök från ett brinnande Ryssland vällde in över Sverige som hånglade mig med mest saliv och tänder...

Minns du?

Att du var lite sönder och jag var lite sönder men att du blev mitt klister och jag är hel nu.

Finns du?

Som ville rädda hela världen och började med mig...
______________________________________________________________________


Sekunder i tiden



Vakna!

En ny dag.

Det spirar i jorden.

Solnedgångar och soluppgångar följer och avlöser varandra.

Tusentals ögonblick att skapa.

Låt varje stjärna på himlen vara dina sekunder i tiden.

_________________________________________________________________

Vilsen min kära




Det står så klart för mig att du är vilsen min kära
Att du nästan drunkar i havet av rädsla och hat.

Du söker inte räddningen och du stöter bort livbojen jag kastar gång på gång.

du släpper min hand och driver bort med vågorna

så rädd för att dras med i din rädsla när jag äntligen hittat ljuset.

Vill ta dig i mina armar och dra upp dig på stranden, föra dig till andra sidan.

Sanningen är att om hjälpen intet är önskad så kan den inte hjälpa.

Varför...
Varför väljer du att simma ensam bland miljonerna när jag finns precis bredvid dig, varför väljer du mörkret när solen strålar hopp i ditt anlete.

Din rädsla för framtiden blir det starka hatet och jag känner inte likadant.

Vakna..
Vakna och se möjlighetens timma

Jag lyser för dig som inte ser solen om dagen.

______________________________________________________________________



Brand


Jag, en slingrande power femme fatale...

Var ingenting!
Mot din kraft som eldig Don juan och jag föll som Humpty Dumpty ner från muren i tusen bitar, föll ner i eldhavet och brann.

Två eldar tillsammans som startar skogsbränder och jag lät mig själv brinna i ett erotiskt missbruk, ljuva, försvagande värme där en enda gnista tänder kaminen även efter den brunnit ut, igen! och igen! och igen!

En insikt i efterhand att jag aldrig föll, utan hoppade villigt ner på glödande kol som satte alltet i sprakande fyrverkerier och gnistrande stjärnor framför ögonen bländade mig för att se solens svarta fläckar...

Ett klaustrofobiskt missbruk när jag insåg att jag inte såg till andra sidan elden.

Nu en farlig ljuslåga i stearin som tyglas i det vackraste rummet av mitt hjärta för en enda stråle av solen kan släppa elden fri.

_______________________________________________________________________


Avund

En saknad i kroppen, en grön strimma av avundsjuka när jag ser dig lyckas.

En rädsla för att inse mitt eget bortglömda potiential som skriker inne i kärnan.

"Varför?!"

"Varför gör du ingenting själv?!"

Förlåt ande, förlåt för allt, jag lovar att använda dig.

Min inre musa som inspirerar medan min sabotör konspirerar

Stridande krafter sliter i mitt sinne.

Allt är jag och det är dags att vakna nu.

   


Jag, en slingrande power femme fatale...

Var ingenting!
Mot din kraft som eldig Don juan och jag föll som Humpty Dumpty ner från muren i tusen bitar, föll ner i eldhavet och brann.

Två eldar tillsammans som startar skogsbränder och jag lät mig själv brinna i ett erotiskt missbruk, ljuva, försvagande värme där en enda gnista tänder kaminen även efter den brunnit ut, igen! och igen! och igen!

En insikt i efterhand att jag aldrig föll, utan hoppade villigt ner på glödande kol som satte alltet i sprakande fyrverkerier och gnistrande stjärnor framför ögonen bländade mig för att se solens svarta fläckar...

Ett klaustrofobiskt missbruk när jag insåg att jag inte såg till andra sidan elden.

Nu en farlig ljuslåga i stearin som tyglas i det vackraste rummet av mitt hjärta för en enda stråle av solen kan släppa elden fri.



Avund    


En saknad i kroppen, en grön strimma av avundsjuka när jag ser dig lyckas.

En rädsla för att inse mitt eget bortglömda potiential som skriker inne i kärnan.

"Varför?!"

"Varför gör du ingenting själv?!"

Förlåt ande, förlåt för allt, jag lovar att använda dig.

Min inre musa som inspirerar medan min sabotör konspirerar

Stridande krafter sliter i mitt sinne.

Allt är jag och det är dags att vakna nu.

   
Sörj inte sommaren min kära när löven faller tungt
Gråt ej tårarna när ålder kommer lugnt

Vreds inte löven som brinner i orangeröd kavalkad
Böj ej för sorgen när vattnet rasar som i en häftig kometestrad

Sörj inte barndom och somrar fulla med tid
Vreds inte hösten för förlusten av din frid



Gläds över regn som faller och befruktar vår moderjord
Sjung om skörden som vittnar på att gudar lyssnar till vårt ord

Dansa under frostnätter som talar om en värme i december
Att komma ihåg och tänka på de döda som du känner

En tid för att tänka, en tid för att fira
En tid för att in i den sista cykeln kliva

Sörj inte sommaren nu när de verkas som att himlen gråter
För i ett årshjul kommer alltid värmen åter.

   

Rädslan för avvisning planterar mina fötter
långt ner i marken och rotar tjocka snåriga rötter

Tänk om det är dåligt?
Det är kanske bäst att stå kvar?
Bäst att stanna där man fortfarande drömmar har...

Håller andan på samma punkt och lyckas aldrig ta tag i vinden som sveper över kroppen, som senare grep i skinnet men rötterna hade växt sig fast...

Rädslan paralyserar mina drömmar och min inre sabotör har växt upp och blivit stor.


Så rädd för att fastna även fast det redan hänt.
Ännu räddare för avvisning även fast det innebär att ingenting hänt.


Så rädd att själva anden gråter inom mig och undrar om detta är allt?

Rädsla blir hat när andra sveper med vinden, hatet blir verklighet och verkligheten blir mörk...

Jag står i rädslans mörka skrymsle och kan inte ta mig vidare.

Funderar...

På vilken del av min tunga som reagerar
på det mersmakande du så självklart reflekterar



Är det melonsorbet med kulor som smäller och poppar?

Eller hallon med öm nougat och smultrondroppar?



Kanske het choklad med smak av chili...

Möjligen len viol med lakrits prickar i?



Kanske tusen smaker följande i en exotisk öken karavan?

Hemmagjord mascarpone med ugnsbakad banan...




Hursomhelst... så vet jag med mig,
att jag vill äta mer av dig.

Hör du att vinden ilar renande intentioner ikväll...

Att månen och stjärnorna lyser som strålkastare på oss..

Och känner du?

Det är kärleken vi andas så att det värker i lungorna...



Nu när mänskligheten förenas.



I kraftfulla kemiska explosioner
svepande förtrollade unioner
förvånade lättade reaktioner.


Låt nu regnet skölja bort ert onda

Låt vinden blåsa kärleken fram

Låt elden bränna in friheten i era ansikten.

Låt jorden öppna sig och sluka det som inte längre kan leva i atmosfären nu när klimatet ändrats för evigt.


Lys nu upp för framför er väntar hoppet och friheten.

Väntade på någon, något, någonting.

Skulle hända, hantera, hela.

På att andas.

Tiden bara flöt.

Förädiska hora!

Gick utan att andas.

Tiden bara flöt.

Gick död.

Och plötsligt var jag död.

Det är komik hur dåligt du mår utan några problem.
Den panik du får när vinden står stilla och timmen inte är sen.

Orkar inte tänka på de som har de värre än dig.
Du bara frågar dig varför ingen ser,
Frågar varför ingen kommer och löser dina icke existerande problem.

Ingen förstår dig, ingen vill nå dig och du gråter bort det som inte finns,
alla är egoister och du tänker på förstärkta minnen du och ingen annan minns.

Det är komik och ironi att du inte förstår,
att det är du som måste se till att lösa ditt onda.

Det är komik att problem som inte finns,
inuti dig sakta frodas.

Ett liv, ett stycke kött.
Fördes till världen namnlös.
Försvann lika fort som det var här.
Nu ett minne vi helst vill glömma.
Vad gör mitt liv mer värt.
Föddes i rätt del av världen.
Kunde varit jag.
Aldrig en chans.
Händer hela tiden.

Du är värd något för att du föddes.
Gäller inte alla.
Miljontals liv som försvinner innan världen knappt vetat att dom är här.
Ingen vet vad de skulle kunna gjort.
Förändrat allt.
Om liven fick chans.

Klagar när jag borde vara så lycklig.
Ingen vet vad det innebär.
Det var inget vi fick lära oss.
Försöker efterlikna något vi tror är lycka.
Du är värd lycka... bara för att du finns.

Jag skulle ge er hela världen.
Men den är redan er.
Jag skulle ta alla stjärnor och låta dem lysa starkt över jorden.
Men de lyser redan.
Skapa kärlek för hela världen.
Men den finns redan.

Kanske sjunger nån för dig.
Kanske sjunger nån för mig.
Ett sprucket men hoppfullt halleluja.

Sjung för liven.
Som aldrig fick en chans.
begravda i ändlösa, namnlösa gravar.

Lyser stjärnorna på liven?
Finns kärleken för liven?
Är världen deras?

Är vi stjärnorna?
Är vi världen?
Är vi kärleken?

Blir någonsin lätt med pengar?
Kan man någonsin bli lycklig när man måste tänka på pengar?
Varför i helvete måste pengar finnas...
Det kanske bara är i början?
Vänjer man sig?

Den stora penga tumören i magen kanske förminskas till ett litet magknip?
Magknipet kanske går att leva med?
Men ska det vara så?

Jag vill glömma. För en stund. Alkoholhaltiga drycker i blodet.
Men jag hade det ultimata dåliga exemplet på hur det kan gå om man dricker hemma i barndomen så nej.
Ibland önskar jag att jag inte visste vad som var dåligt. Vad som var bra.
Den vise vet att hon ingenting vet.

Jag förstår varför människor tyr sig till religioner med gudar som är ska vara ansvariga för allt.
För att slippa tänka själva. För att slippa allt ansvar.
Som en tillbaka gång till barndomen då man aldrig hade ansvar.

Jag vaknar varje morgon med oroligheter i magen. Orolig för pengar. Orolig för jobbet.
Tänker att jag vill sjukanmäla mig bara för att ta bort lite av ångesten. Skjuta upp det jobbiga tills nästa dag.
Jag går och lägger mig på tok för sent och kan då inte somna på två timmar.
Jag försöker tänka på bra platser utan tvång där jag mår bra. Men jag kommer inte på några. Jag tror inte jag har några. Inte på riktigt för riktigt lugn finns inuti.

Och inuti mig pågår ett ständigt krig mellan verklighet och fantasi och jag börjar tro att verklighet inte är något för mig.
8 till 5 jobb. vakna, jobba, sova, vakna, jobba, sova... hela tiden...

Men du måste. Så låter rösten som inte finns i huvudet utan i magen. Du måste.
Måste... Det fulaste ordet jag vet.

Men det är mitt ansvar allt sammans... Jag som satt mig själv i den här situationen.
Ingen annan än mig själv och skylla.
Ingen annan än jag som kan reda upp situationen.

Det som ger mig styrka är att inget varar för evigt. Inte det här heller.
Och ifall man har en dröm så är det ens eget ansvar att genomföra den.
Mot alla odds. I de mörkaste skogar finns de vackraste gläntor.

Man måste bara snubbla ett par gånger för att ta sig dit.

Vissa ord fyller upp ett helt tomrum.

Vissa böcker skapar tomrum.

Vissa ord betyder allt.

Vissa böcker betyder ingenting.

Ett ord kan väga mer än tusentals böcker.

En bok kan handla om ett enda ord.

Ord i böcker, böcker om ord.

Vi glömmer orden.

Vi kommer ihåg böckerna.

Vi glömmer det allt är uppbyggt av.

Farligt.

Jag ska presentera min droppe i havet.
Jag pratar om Ashkan. Min kärlek and partner in crime.

Han är född i oxens tecken. (note: jag är ett astrologi fan av groteskt stora mått) Vilket betyder att han inte ska passa ihop med mig (Lejon) En oxe ska vilja ha en liten gullig tjej som fladdrar med ögonfransarna och lutar sig på hans starka armar. Istället fick han en galen "klara sig själv" tjej som äter lika mycket som han gör.

Enough said about me. Hm... han jobbar nere på grillen vid centralstationen i Uppsala och han tycker att
World of Warcraft är en seriös hobby. Han brukar vakna tidigare än mig vilket betyder att jag varje morgon ser honom sitta planterad vid datorn. För att locka bort honom från datorn krävs mutor.
Mat och sex är de som fungerar bäst. Hot om inget sex kan också fungera.
Annars så är han Japan frälst. Serier och filmer från japan och massor av svärd hänger på väggarna och ifall han får en son kommer han säkert vilja döpa honom till Yabu, efter en fläskis samurai från tvserien Shogun från 1980. Han är så japan såld att han vill flytta dit när hans utbildning är klar och jag ingår tydligen i hans planer eftersom han har kollat upp vad jag kan jobba med där borta...

Så... hans utbildning... Mikrobiologi. citerar "Jag kommer jobba me vacciner o sånt" .. Jag svarar med en skeptisk blick och ett höjt ögonbryn för att senare rycka på axlarna. Vill han jobba med små plastburkar i vitt förkläde so sure.. I´ll support you sweetie.
(Jag är faktiskt väldigt stolt över honom.)
För övrigt så har jag aldrig mött en person med bättre självförtroende i hela mitt liv. han berömmer sig själv i spegeln med humoristiskt eftertryck och tittar på mig för att kolla om jag blev irriterad. Oftast blir jag inte det men han blir väldigt glad de få ggr jag blir det. Sen är det ju det där med sexet. Vad jag kallar vanilla har han snabbt bytt namn på. "hot sweet chokolate lovin bejbe" Jag garvar i massor innan jag resignerar i små lätta suckar och stönanden.
Så varför heter det hot sweet chokolate lovin.. Jo ni förstår.. Ifall han skulle få välja mellan mig och en chokladfabrik skulle han utan att tveka kasta mig i sopporna och springa in i sitt chokladparadis med schweizisk nöt, fruktsmaker, vit, mörk och mellan och glömma bort omvärlden för alltid.

För mig är choklad gott. För honom är det nästan lika allvarligt som fotboll. och han tar sin fotboll på allvar.
Dock är det jag som tittar på fotboll. Han blir mest irriterad och vill vara med själv.
Hans inredningsstil är japanskt minimalistisk (big surprise) och ett hem för honom luktar saffran.

Själv har jag totalt gett upp idén på att laga mat till honom för jag är inte hans mamma. Hans mamma är (även om han tycker hon kan vara jobbig) ett gudomligt väsen som gjorde bullar, kakor och mat i mängder som han kunde sitta och mumsa i sig med glädje. (Och tydligen luktade all denna mat saffran)

Han bodde i Eskilstuna sina första 14 år men blev sedan motvilligt flyttad till en förort i Göteborg (Där han vann årets elev efter ett år i skolan, fick fina betyg i allt och blev skolans vita kenyan) och senare flyttade han till Uppsala för att plugga. Själv tycker jag att han borde flytta till mig i Stockholm efteråt men det råkar vara så att Stockholm är hans hatstad numero uno. (Något om att stockholmare är otrevliga.. bla bla bla)
Hans instinkt bara är sanning och vet han någonting då är det lika bra att ge upp direkt.

Envisare än berg, hav och sten cyklar han fram på Uppsalas gator och flirtar med alla brunetter han ser.
Han tycker om att göra mig irriterad genom att varje gång vi åker förbi busstationen där hans förra kk bor säga "Här bor Elin" vilket får mig att koka. Det är också roligt att säga "Hon e fräsch" till tjejen i nya pripps reklamen. In return får han nypta bröstvårtor och häftiga sugmärken.
Jag tror han är masochist.

Han är min droppe i havet.
Och det här är min syn på min partner in crime.
I min blogg.

Se det här som en introduktion till en människa som inte betyder mer eller mindre än en droppe i havet.
Jag är en liten del av allting.
Och allting skulle inte vara allting och det fattades något. Alltså betyder det att jag är en viktig droppe i havet.
Jag kan vara den första droppen, den sista droppen eller så kom jag med någonstans i mitten. Kanske alla droppar kom till samtidigt. Havet var kanske alltid allting från tidernas begynnelse.
Fast enligt vetenskapsmän är tidens begynnelse något annat än havet. Men vad vet vetenskap om logik, magi, känslor och mystiska sanningar som bara är?

Kanske allting bara är.
Precis som havet.
Precis som jag.
Precis som du.

Nu när jag går här på jorden så tänker jag vara en viktig droppe i havet.
Nu när jag går här på jorden tänker jag låta dig veta vilken viktig droppe du är.
Hur vi små vattendroppar aldrig skulle kunna klara oss utan dig.
Utan dig är jag och allting ingenting.
Utan dig finns inte allting. Utan dig finns inte jag och hela alltet.

Se det här som en sanning.
Lika sant som världssjälen.
Lika verkligt som du och jag och alla andra som gör ingenting till allting.
När du slöt dig till de andra dropparna suckade världssjälen av lättnad.
Nu är alltet allt.

Jag slutar aldrig gå på jorden.
För inget kan försvinna.

Jag är blott en droppe i havet.
Och det här är min blogg.